andreaturn

För exakt en vecka sedan bestämde jag mig för att börja springa igen. Om jag inte minns fel så var det någon gång runt jul när jag sprang senast.

På onsdagskvällen hade jag väldigt ont om tid när jag kom hem från jobbet, så bara liksom för att känna lite på det, så bestämde jag mig för att iallafall springa tio minuter. Och otroligt nog så kändes det ganska bra! Detta räknas ju dock inte, eftersom det bara var tio minuter.

Så, på torsdagen skulle jag och mamma på vår lediga dag tillsammans åka in till Katrineholm för att göra stan. Detta slutade med att jag sprang på löpbandet på InterSport och kom hem med ett par noga utvalda löparskor. Det blev en en-dag-förtidigt-present från mamma, som invigdes redan samma kväll, i spöregn! Och löparn var igång igen! Fy 17 så skönt, trodde det skulle vara jobbigare att komma igång igen än vad det var.

Nu har jag sprungit fyra gånger (om man inte räknar med tio-minuters-rundan) och det känns himla bra!

 

Lyssnade på radion i måndags när jag körde min lilla gröna till jobbet, dom pratade om veckolöfte. Han som snackade tyckte att man på måndagen kunde lova sig själv något litet, som man ska hålla hela veckan. Löftet ska vara något realistiskt men nödvändigt. En konkret sak som man vill ändra på, just den veckan. 

Hela hans idé gissar jag kommer ifrån att vi alla någon gång lovat oss själva, att på måndag, då börjar mitt nya liv.. sen om det gäller att ta tag i saker, ta tag i träning, hälsa eller vad som helst det kan gälla, så tror jag att de flesta av oss iallafall har tänkt så. Och misslyckats. Oftast ställer vi kanske för stora och ospecifika krav på en gång. Så himla jobbigt att ändra hela sin livsstil bara över en natt, bara för att det är måndag.

Tycker att den där radioprataren var ganska klok där och uppmanade att man istället skulle ta en liten specifik sak att ändra på istället. So here we go!...

 

Veckans löfte att springa lika många dagar som jag jobbar, vilket är fem dagar denna vecka.

 

h.